Mår apailla och är så äcklad, känns som att jag har ätit gift. Hela min kropp är i rejäl chock, känner nästan lite huvudvärk också och hjärtat pumpar jättehårt.. Nej, jag har inte drogat mig utan har ätit för mycket lussebullar, choklad och tårta. Fy fan, vad gör jag med min kropp, aldrig igen ska jag få den att må så här, fy fan! Kan inte spy heller, har inga kräkreflexer tydligen, inte ens tandborsten funkar..

BLÄÄÄUUUUHHHH!

Annars då? Har sprungit idag!! Gick skitbra, även fast det var på löpband (inte föredrar jag löpband framför naturen liksom, men det var snöstorm och vi var på gym och löpband är roligare än att pumpa) så sprang jag 20 minuter, till och med mer. Och det var så jävla SKÖNT, och lätt.. Kanske börjar springa på rikt snart, vem vet.

Det är snöstorm också, woop woop, Stina och Tuva och jag var ute på prommis och det var värsta vallarna till och med, sånna man ser i fjällen liksom.. coolers..

Kollade på en dokumentär ikväll om en kvinna med downs syndrom. Hon hade haft en jättebra uppväxt med en stöttande mamma som inte lyssnade på läkare och annat löst folk om hur hon skulle ta hand om sitt barn (t ex lämna henne på hem och glömma henne för gott) utan behandlade henne som vilket annat barn som helst, och det med stora resultat.. Han som gjorde dokumentären hade följt den här tjejen sens hon var 5 år ungefär tills nu när hon var 40. Hon har gått i skola, gymnasium, folkhögskola, hon spelar musik och sjunger, talar jättebra och skriver jättebra dikter. Hon bor själv också, men har tillgång till hjälp dygnet runt om det skulle behövas.. Hon jobbar som lokalvårdare och älskar sitt jobb. Dom visade ett klipp från när hon var ca 20 där hon pratade om sitt handikapp och sa att hon ofta tyckte det var jobbigt och inte förstod varför hon var som hon var.. Hon ville vara normal. Hon förklarade i ord att hon förstod att hon hade fel, men inte kunde göra något åt det för att hon kopplade inte alltid eller lika lätt helt enkelt.. Hon gick, och går fortfarande, mot strömmen, utvecklas fortfarande, utsätter sig själv för press dagligen.. Vilken människa.. Jag blir så inspirerad och fascinerad av sånna.. Mot alla odds så kör dom på.. Det är så fint och jag får tårar i ögonen när jag ser sånt!!