Jag gick in på konstvetenskapliga instutionens hemsida och hittade en liten presentation och en bild av honom. Jag blev rörd och kom på att jag saknar honom. Som han sa en gång när en kille kom försent till föreläsningen "Oh, där är du ju, jag har saknat dig!" några sek senare, "Är det inte konstigt att man kommer på att man saknat någon när man väl ser den!"
Han är livsbejakande, frågeställande, han ser, frågar, svarar, vänder, vrider på det ingen kan svara på. Han har teorier, men har ingenting definitivt att säga. Han är den perfekta läraren för mig, inspirerar mig, no limits. Egentligen tycker jag att han är mer filosof än konstvetare. Det är bara det att han hittar sina frågor och svar i konsten, där han känner igen sig i allt som inte är definitivt..
Tänk hur man kan tolka folk! Han kanske inte alls ser sig så här, eller andra kanske inte ser honom så här. Men vad är mest rätt egentligen..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar