Sitter hemma hos moster i Tallinn nu. Har varit har i nagra dagar, i Tallinn alltsa. Jag har verkligen forsokt gora mitt basta och bara chilla och go with the flow, läsa, sticka, pilla pa datorn, tv, snacka.. men det har inte gatt sa bra som jag velat. Jag pallar inte ett chill liv alltsa.. Har sitter vi storre delen av dagen och jag vill bara UUUT! Far panik. Pa riktigt alltsa. Massa hjärnspöken och angest. Fy fan. Jag tror att p-pillrerna har en betydande del av mitt beteende ocksa, har inte kant mig sahär hopplös och pessimistisk sens.. aldrig? Jag liksom kan vara skitglad ena stunden och nästa gar jag runt och har hjärtat i halsgropen bara för att jag börjar tänka massa negativt om situationer och om mig själv som jag sen när jag blivit lugn igen, inser är bara inbillning.. Visst, mitt liv generellt är väl inte mycket att hurra för om man är som jag, men jag vet ju att eländet har ett slut, sa borde jag inte kunna chilla liksom? Har en sak i mitt liv just nu som verkligen gor mig extra glad ocksa, borde det inte väga upp mer?? Jag ifragasätter inte det, utan pastar bara att jag inte ar som jag borde vara..
Tva och en halv manad kvar tills univ iaf.. Pepp pepp, snart är det slut.

Pa senaste har jag varit i Rom, det var jättehärligt.. Sen gjorde jag högskoleprovet när jag kom hem, och det var skitkul även fast det inte gick sa bra, men vad har det med saken att göra.. Hellre att jag tar det med ro än att ha panik för det.

Jag har kommit till insikt om att jag maste sluta klämma in FAKTISKT i mitt sprak. Sa jävla pessimistisk sagt! Lätt att vad man säger paverkar ens humör och inställning..

Hejs.