Vill dra, vill inte dra, men vill dra egentligen. Jag kan aldrig bestämma mig. vill inte åka själv, men varför inte, pröva dina egna vingar, bero inte på någon annan. men största grejen är inte det faktiskt utan för att det känns som ett jävla mission att ta sig dit och hem. har ingenstans att stanna där, måste vänta på tåget. vill inte köra det här ensam. hora. varför inte. fittakukollon. och på nåt sätt så säger jag till mig själv, du måste bevisa att du är självständig, men jag är ju det, jag vet ju det själv. men om jag vet att jag inte vill, tycker det är jobbigt för en sak som inte har med självständighet att göra, då är det ju en annan femma. en femma som inte har med det att göra what so ever. eller det har ju det, för jag kan ju vara ensam och se solsken i en tråkig sits ändå, eller om jag inte kan så är det bra att göra det så man lär sig kunna. gilla läget. men jag vill inte.. och nu har det blivit en så jävla stor grej i mitt mind, bara för att det här är en sak som upprepar sig då och då. är det att jag inte gör det själv eller är det för att det känns drygt med omständigheterna.. alltså kom på nu. det är visst för att jag inte vill vara själv, för om jag hade en kompis härifrån med mig så skulle jag ju åka utan tvekan... eller! jag vill inte göra det här själv, men jag kan göra det här själv. det r skillnad. yes. jag behöver inte bevisa för mig själv.
men jag glömmer det viktigaste!!! det jag skulle dit för, det roliga som skulle fylla mig!! jag är så negativ.
svära, svära, svära, tourettes, tourettes.

Det här är jag i mina hysteric moments över ingenting.