?

Byter kläder. Fixar en ny spellista med pepp-EDM. Sätter på mig gympadojor. Går ut till cykeln. Pumpar däcken, smörjer kedjan. Sätter hörlurarna i öronen. Är förväntansfull och längtar till kicken. Sätter mig på cykeln, börjar trampa mot mitt mål Vänge..

Redan efter första backen tänker jag; oj vad jobbigt det är. Kommer på då varför det var så jobbigt att skida, jag cyklar ju knappt längre! Förut cyklade jag ju jämt.. Benmuskler.com.. Aja, cyklar vidare. Blir jobbigare och jobbigare.. I nerförsbackarna rullar inte ens cykeln utan jag måste trampa.. Ofan, min kondis är verkligen risig tänker jag.. Fan vad sakta det går.. Och fan vad jobbigt det är?! Det är ju inte ens kul..

Stannar till slut nån km innan mitt mål och kollar igenom cykeln.. Ena bromsklossen i bak sitter emot däcket! Yes! Det är därför! Men jag är ändå osäker, för det låter inget och den kanske inte sitter så nära däcket ändå.. Och det kanske är så illa med min ork, tänker på skidturen..

Besviken, bitter och förvirrad går/cyklar jag hemåt.. Jag kanske har hamnat i bekvämlighetsfällan big time? Sen när jag cyklar förbi Ica Maxi cyklar en luffare om mig också..

?!??!!!

Jag som alltid brukar vara den som cyklar om folk!!!!

.....

Äääh, jag är inte så bitter egentligen utan såg det ganska mycket from the bright side faktiskt.. Pga min lyckobok kanske? Den har faktiskt påverkat mig en hel del som några redan har märkt.. ".. det läste jag i min bok." Haha!